När skyddsglasögon, hörselskydd eller andningsskydd behövs på jobbet räcker det inte att lägga utrustningen på en hylla och hoppas att den används rätt. Den äldre föreskriften AFS 2001:3 handlade om personlig skyddsutrustning, men är inte längre gällande i Sverige. Här förklarar jag vad reglerna innebar, vilka föreskrifter som gäller i 2026 och hur arbetsgivaren bygger ett fungerande skydd i praktiken.
Det här behöver arbetsgivaren ha koll på
- AFS 2001:3 är upphävd och ersattes den 1 januari 2025 av reglerna i AFS 2023:11.
- Personlig skyddsutrustning är sista skyddsåtgärden, efter tekniska och organisatoriska lösningar.
- Arbetsgivaren betalar den skyddsutrustning som behövs för arbetet.
- Riskbedömning, individuell anpassning och utbildning krävs innan utrustningen tas i bruk.
- Underhåll, kontroll och förvaring är arbetsgivarens ansvar, inte något som kan lämnas åt den enskilda arbetstagaren.
Vad AFS 2001:3 faktiskt handlade om
Det är lätt att blanda ihop olika AFS-nummer. AFS 2001:3 var inte den allmänna föreskriften om arbetsgivarens hela arbetsmiljöansvar. Den gällde användning av personlig skyddsutrustning, till exempel hjälmar, skyddsskor, fallskydd, skyddshandskar, hörselskydd och andningsskydd.
Reglerna ställde krav på att arbetsgivaren skulle informera arbetstagarna om vilka risker utrustningen skyddade mot. Det räckte alltså inte att köpa in rätt produkt. Arbetstagaren behövde också få begripliga instruktioner om när, hur och varför utrustningen skulle användas.
Jag tycker att den viktigaste lärdomen från den äldre föreskriften fortfarande är aktuell. Skyddsutrustning fungerar bara när den är vald utifrån den faktiska risken, passar personen som ska bära den och följs upp över tid.
Vilka regler gäller i stället från 2025
Den äldre föreskriften upphävdes när Arbetsmiljöverkets nya regelstruktur trädde i kraft den 1 januari 2025. Bestämmelserna om personlig skyddsutrustning finns nu framför allt i AFS 2023:11, som även omfattar säker användning av arbetsutrustning.
| Äldre hänvisning | Huvudområde | Relevant regel i dag |
|---|---|---|
| AFS 2001:3 | Användning av personlig skyddsutrustning | AFS 2023:11 |
| AFS 2001:1 | Systematiskt arbetsmiljöarbete | AFS 2023:1 |
| Allmänt arbetsmiljöansvar | Planering och organisering av arbetet | AFS 2023:2 |
För en arbetsgivare betyder det här att gamla checklistor, utbildningsmaterial och hänvisningar bör ses över. De kan fortfarande beskriva många riktiga arbetsmetoder, men hänvisningen till regelverket kan vara föråldrad.
Föreskrifter innehåller bindande krav. Allmänna råd är däremot vägledning som hjälper arbetsgivaren att förstå hur kraven kan uppfyllas. Jag rekommenderar därför att man börjar med den aktuella föreskriftstexten och därefter använder råden för att anpassa rutinen till den egna verksamheten.
Arbetsgivarens ansvar börjar före inköpet
Personlig skyddsutrustning ska inte vara den första lösningen på ett arbetsmiljöproblem. Arbetsgivaren ska först undersöka om risken kan tas bort eller minskas genom exempelvis en säkrare maskin, avskärmning, ventilation, ändrad arbetsmetod eller bättre planering. Individuellt skydd kommer först när gemensamma skyddsåtgärder inte räcker.
När utrustning behövs ska den tillhandahållas utan kostnad för arbetstagaren. Den ska vara lämplig för risken, arbetsplatsens förhållanden, arbetsrörelserna och användarens hälsotillstånd. Utrustningen får inte skapa en ny risk, exempelvis genom att begränsa sikten, orsaka överhettning eller göra det svårare att arbeta säkert.
Rätt utrustning måste passa den som använder den
Ett vanligt exempel är tätsittande andningsskydd. Samma modell passar inte alla ansikten, och skägg kan påverka tätheten. Därför krävs individuell utprovning och i relevanta fall ett täthetsprov, annars kan skyddseffekten vara betydligt sämre än vad arbetsgivaren tror.
Detsamma gäller skyddshandskar, hörselskydd och fallskydd. För stora handskar kan fastna i maskiner, fel hörselskydd kan ge otillräcklig dämpning och en dåligt inställd fallskyddssele kan både skada användaren och försvåra en räddningsinsats.
Läs också: Daglig kontroll av traverskran före lyft - så gör du
Flera skydd ska fungera tillsammans
Om arbetet kräver flera typer av utrustning måste de vara kompatibla. Skyddsglasögon får exempelvis inte göra att andningsskyddet läcker, och hörselskydd får inte hindra arbetstagaren från att uppfatta viktiga varningssignaler.
Arbetsgivaren ska också kontrollera att produkten uppfyller de produktkrav som gäller när den släpps ut på marknaden. I praktiken innebär det ofta att man ska välja CE-märkt utrustning från en seriös leverantör och följa tillverkarens bruksanvisning.
Så skapar du en fungerande rutin
En bra rutin behöver vara så enkel att den fungerar även under en stressig arbetsdag. Jag brukar dela upp arbetet i sex tydliga moment.
- Identifiera risken. Beskriv vad som kan skada arbetstagaren, hur allvarlig risken är och hur ofta exponeringen sker.
- Pröva andra åtgärder. Undersök om risken kan elimineras eller minskas med teknik, arbetsorganisation eller säkrare arbetsmetoder.
- Definiera skyddskraven. Bestäm vilka egenskaper utrustningen måste ha, till exempel kemikalieresistens, stötskydd, filtreringsgrad eller fallhöjd.
- Prova och förankra valet. Låt arbetstagare och skyddsombud delta. Utrustningen måste vara praktiskt användbar, annars ökar risken att den lämnas oanvänd.
- Utbilda före användning. Förklara riskerna, visa hur utrustningen sätts på och tas av och träna på kontroll, rengöring och förvaring.
- Följ upp och ändra vid behov. Gör en ny bedömning när arbetsmetoden, maskinen, kemikalien eller arbetsplatsen förändras.
Den skriftliga informationen bör tala om var utrustningen finns, när den ska användas, hur den kontrolleras och när den ska kasseras. Det är särskilt viktigt vid skiftarbete, inhyrd personal och arbetsplatser där flera företag arbetar samtidigt.
Vanliga misstag som försvagar skyddet
Det första misstaget är att köpa den billigaste produkten utan att koppla den till en riskbedömning. Ett skydd kan vara tekniskt godkänt men ändå fel för den aktuella kemikalien, ljudnivån, temperaturen eller arbetsställningen.
Ett annat problem är att arbetsgivaren förutsätter att instruktionerna är självklara. Jag ser ofta att själva inköpet dokumenteras, medan utbildningen och uppföljningen saknas. Då blir rutinen beroende av vana och personligt omdöme, vilket är svagt när nya medarbetare börjar eller arbetstempot ökar.
- Ingen kontroll före användning av sprickor, slitage, filter eller sömmar.
- Gemensam utrustning utan hygienrutin eller tydligt ansvar för rengöring.
- Skydd som inte passar på grund av fel storlek, begränsad rörlighet eller individuella behov.
- För gamla instruktioner som fortfarande hänvisar till upphävda föreskrifter.
- Ingen uppföljning av avvikelser, tillbud eller situationer där arbetstagare väljer bort utrustningen.
Om skyddet inte används i praktiken är det sällan tillräckligt att bara skärpa formuleringen i policyn. Fråga i stället varför utrustningen inte fungerar. Orsaken kan vara dålig passform, värme, buller, tidsbrist eller att arbetsmetoden behöver förändras.
En gammal AFS-kod får inte styra ert säkerhetsarbete
Den korta slutsatsen är att AFS 2001:3 numera är en äldre hänvisning. För personlig skyddsutrustning ska arbetsgivaren i 2026 utgå från AFS 2023:11 och koppla arbetet till det systematiska arbetsmiljöarbetet i AFS 2023:1.
Det praktiska testet är enkelt. Kan ni visa vilken risk som finns, varför just den valda utrustningen behövs, att den passar användaren, att utbildning har genomförts och att utrustningen underhålls? Om svaret är ja har ni en betydligt starkare arbetsmiljörutin än om ni bara kan visa upp en inköpsorder.
