När lösningsmedel, damm eller processgaser förekommer på arbetsplatsen räcker det inte att lita på ventilationen eller på en säkerhetsdatabladstext. Beteckningen AFS 2018:1 handlar om hygieniska gränsvärden för luftföroreningar, men reglerna har ersatts och behöver därför förstås i relation till dagens arbetsmiljöföreskrifter. Här får du en praktisk bild av vad gränsvärdena betyder, när mätning krävs och hur arbetsgivaren bör agera vid för hög exponering.
Det viktigaste att veta om hygieniska gränsvärden
- AFS 2018:1 är upphävd sedan 1 januari 2025 och har ersatts av AFS 2023:14.
- Nivågränsvärde gäller normalt som ett tidsvägt medelvärde under högst 8 timmar.
- Korttidsgränsvärde används för att kontrollera korta exponeringstoppar, vanligtvis under 15 minuter.
- Arbetsgivaren ansvarar för riskbedömning, mätning, åtgärder och dokumentation.
- Skyddsutrustning är sista steget efter att farliga ämnen har tagits bort eller begränsats med tekniska åtgärder.

Vad AFS 2018:1 betydde för arbetsmiljön
AFS 2018:1 var Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hygieniska gränsvärden. De angav hur hög halt av vissa luftföroreningar som fick förekomma i arbetstagarens inandningsluft. Reglerna kunde tillämpas i alla verksamheter där luftföroreningar förekom eller bildades, från verkstäder och byggarbetsplatser till laboratorier och tillverkningsindustri.
Med luftförorening menas i praktiken ett ämne eller en blandning i luften som kan orsaka ohälsa. Det kan handla om damm, rök, ånga, gas eller aerosol. Gränsvärdet är inte ett löfte om att exponeringen är helt ofarlig, utan ett juridiskt och yrkeshygieniskt riktvärde som måste vägas ihop med ämnets egenskaper och hur arbetet faktiskt utförs.
Jag tycker att just den skillnaden ofta tappas bort. Ett resultat under gränsvärdet betyder inte att arbetsgivaren kan sluta arbeta med riskerna. Cancerframkallande, allergiframkallande eller hudupptagliga ämnen kräver fortfarande genomtänkta skyddsåtgärder, även när en enskild mätning ser bra ut.
Den äldre föreskriften gäller inte längre
Den gamla regleringen upphävdes den 1 januari 2025. I dag finns motsvarande gränsvärden huvudsakligen i AFS 2023:14 om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön, medan de övergripande kraven på kemiska riskkällor finns i AFS 2023:10.
| Fråga | Tidigare reglering | Gällande regler 2026 |
|---|---|---|
| Gränsvärden för luftföroreningar | AFS 2018:1 | AFS 2023:14 |
| Övergripande kemiska risker | Äldre regler om kemiska arbetsmiljörisker | AFS 2023:10 |
| Ikraftträdande | Gällde fram till 31 december 2024 | Gäller från 1 januari 2025 |
| Gränsvärdeslista | Bilaga 1 i den äldre föreskriften | Bilaga 1 i AFS 2023:14 |
Arbetsmiljöverket samlar i den nya gränsvärdeslistan värden för omkring 500 ämnen och ämnesgrupper. Det innebär att gamla hänvisningar i rutiner, kemikalieförteckningar och utbildningsmaterial bör uppdateras. En hänvisning till den äldre föreskriften kan fortfarande vara relevant när man granskar historiska mätningar, men den bör inte vara den enda rättsliga grunden för dagens arbete.
Under 2026 har flera gränsvärden dessutom särskilda övergångsdatum. Exempelvis började nya krav för dieselavgaser i underjordsgruvor och tunnelbyggen gälla i februari, medan vissa ändringar för akrylnitril och beryllium har egna tillämpningsdatum. Därför bör företag kontrollera den aktuella konsoliderade versionen innan de fattar beslut om mätning eller skyddsåtgärder.
Så fungerar nivågränsvärden och korttidsgränsvärden
Det mest användbara sättet att läsa en gränsvärdeslista är att först skilja mellan nivågränsvärde och korttidsgränsvärde. De svarar på två olika frågor: hur hög den genomsnittliga exponeringen får vara under arbetsdagen och hur höga kortvariga toppar som kan uppstå.
| Typ av gränsvärde | Tidsperiod | Praktisk betydelse |
|---|---|---|
| Nivågränsvärde, NGV | Normalt upp till 8 timmar | Den tidsvägda genomsnittliga exponeringen under arbetsdagen får inte överskridas. |
| Korttidsgränsvärde, KGV | Normalt 15 minuter | Kontrollerar korta exponeringstoppar vid exempelvis rengöring, tappning eller blandning. |
För ammoniak, monoisocyanater och diisocyanater används en referensperiod på 5 minuter. För akrylsyra används 1 minut. Ett bindande korttidsgränsvärde får inte överskridas, medan ett vägledande värde markeras med V och fungerar som ett rekommenderat högsta värde i riskbedömningen.
Gränsvärdeslistan innehåller också anmärkningar som kan vara viktigare än själva siffran. Bokstaven H visar att ämnet lätt kan tas upp genom huden, C markerar cancerframkallande egenskaper, R reproduktionsstörande egenskaper och S att ämnet kan orsaka sensibilisering. M kan visa att medicinska kontroller behöver övervägas eller krävas.
En annan vanlig fallgrop är att mäta fel dammfraktion. För vissa ämnen ska mätningen avse inhalerbar fraktion, för andra respirabel fraktion eller totaldamm. Det är skillnad på den mängd som kan andas in och den del som faktiskt når lungornas djupare delar.
Så går man från kemikalieförteckning till rätt mätning
Ett bra arbetsmiljöarbete börjar inte med provtagningsutrustningen. Jag börjar hellre med en enkel genomgång av vilka ämnen som används, bildas eller frigörs i varje arbetsmoment. Säkerhetsdatablad, processbeskrivningar och samtal med de anställda ger ofta mer information än en snabb rundtur i lokalen.
- Inventera riskkällorna. Lista råvaror, rengöringsmedel, svetsrök, damm, avgaser och ämnen som kan bildas vid upphettning.
- Bedöm exponeringen. Titta på mängd, frekvens, arbetsmetod, ventilation, temperatur och hur nära arbetstagaren befinner sig källan.
- Jämför med rätt gränsvärde. Kontrollera både NGV och KGV samt anmärkningar om hudupptag, cancer, allergi och reproduktionsrisk.
- Mät när bedömningen inte räcker. Mätningen ska normalt göras i arbetstagarens inandningszon och under representativa arbetsförhållanden.
- Dokumentera och följ upp. Rapporten ska visa metod, utrustning, analys, arbetsmoment, mätperioder och jämförelse med gränsvärdena.
Mätningen ska omfatta så många arbetstagare att exponeringen går att bedöma för alla som berörs. En stationär mätning vid väggen säger inte automatiskt något om luften vid en svetsares ansikte. På samma sätt kan en lugn dag med ovanligt låg produktion ge ett missvisande resultat.
För vissa ämnen är mätning obligatorisk när exponering kan förekomma. Det gäller bland annat bly, etylenoxid, kadmium, vissa reaktiva monomerer och särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer. Mätrapporter ska enligt de gällande kraven sparas i minst 5 år.
Vad arbetsgivaren ska göra när värdet är för högt
Om en mätning visar att ett hygieniskt gränsvärde överskrids ska arbetsgivaren agera direkt. Det räcker inte att dela ut andningsskydd och fortsätta som vanligt. Den robusta lösningen följer en åtgärdstrappa där man först försöker ta bort risken eller minska den vid källan.
- Byt ut ämnet mot ett mindre farligt alternativ.
- Förslut processen eller använd punktutsug nära utsläppskällan.
- Automatisera eller fjärrstyr moment med hög exponering.
- Begränsa tiden, antalet personer och tillträdet till riskområdet.
- Ge tydliga instruktioner, utbildning och fungerande underhållsrutiner.
- Använd personlig skyddsutrustning som kompletterande skydd.
Andningsskydd kan vara nödvändigt vid tillfälliga arbeten, service eller nödsituationer, men det är sällan en bra permanent huvudlösning. Skyddet måste passa ämnet, användaren och arbetets belastning. Filter har dessutom begränsad livslängd och kan ge en falsk trygghet om de byts för sent.
Efter en åtgärd bör exponeringen kontrolleras på nytt. Arbetsmiljöverkets vägledning anger att en ny mätning normalt bör göras senast inom 3 månader, om det inte är uppenbart onödigt. Det är den uppföljningen som visar om investeringen i ventilation, inkapsling eller förändrad arbetsmetod verkligen gav effekt.
Vanliga misstag som gör riskbedömningen svag
Det första misstaget är att behandla säkerhetsdatabladets information som ett färdigt svar på arbetsplatsens exponering. Databladet beskriver produkten, men inte alltid vad som händer när den sprayas, värms, slipas eller blandas i den egna processen.
Det andra är att bara kontrollera ett ämne i taget. Flera lösningsmedel kan påverka samma organ eller ha likartad toxikologisk effekt. Då kan den sammanlagda hygieniska effekten behöva beräknas, även om varje enskilt mätvärde ligger under sitt gränsvärde.
Jag ser också ofta att företaget mäter genomsnittet men missar topparna. En process kan ge låg exponering under större delen av dagen och ändå skapa en kraftig koncentration under två minuter när en behållare öppnas. Därför måste provtagningen planeras efter de arbetsmoment där exponeringstopparna faktiskt uppstår.
Slutligen glöms hudupptag och underhållsarbete lätt bort. Ett ämne med H-markering kan passera huden utan att den ser skadad ut, och den som rengör filter eller tömmer ledningar kan utsättas mer än den som arbetar vid den normala processen.
Så håller du arbetsmiljöarbetet aktuellt under 2026
Den viktigaste praktiska åtgärden är att gå igenom företagets kemikalieförteckning, riskbedömningar och mätprotokoll och ersätta gamla hänvisningar med AFS 2023:10 och AFS 2023:14. Kontrollera samtidigt att gränsvärdet gäller rätt ämne, rätt mätfraktion och rätt referenstid.
Involvera skyddsombud och arbetstagare i uppföljningen. De vet ofta när ventilationen stängs av, när ett lock måste öppnas manuellt eller när produktionen går på en annan takt än den som användes vid mätningen.
En aktuell föreskrift är viktig, men det som skyddar människor är en fungerande kedja från riskkälla till åtgärd och uppföljning. När kemikalieförteckning, mätning, tekniskt skydd och praktiska arbetsrutiner hänger ihop blir gränsvärdet ett verktyg för bättre arbetsmiljö, inte bara en siffra i en tabell.